Jaha, vad skall man säga? Förutom att jag aldrig skulle ha en Applepryl och ännu mindre en Mac …
Det hela började i slutet av 2020, idéen hade i och för sig föresvävat mig tidigare men som sagt, då min frus PC lade av, systemdisken bara kollapsade … En månad eller så innan det hände hade jag bestämt mig för att bygga en ny dator, Nvidia hade nyligen presenterat sina nya grafikkort i 3000-serien, AMD hade presenterat ett nytt monster till processor, nämligen Ryzen 3950x, och pc-fantasierna skenade iväg i huvudet på mig. Med gott om snabbt minne, några TB jättesnabbt NVMe-diskar, stora SSD-datadiskar skulle en sådan maskin gå på runt 40′ och lite värdepapper avyttrades … för att täcka den beställning som lades hos Inet. Allt var frid och fröjd sådär i väntans tider men inget, absolut inget, hände. Inget Inet kunde hjälpa, tillgången till grafikkort var försvinnande dålig och min leverans sköts fram … och sköts fram … och, ja, ni fattar.
Och nu presenterade ju Apple sina nya maskiner med M1-processorer, hmm … vafasen … verkar ju vara små underverk, om än i något begränsad form då man inte riktigt kunde addera varken minne eller disk i efterhand. Hmm, en MacBook Pro med M1-processor eller, nej … eller … Jag har ju inte pillat med Mac OS sedan mitten av 80-talet … hmm, nja … eller … ohhh, vad jobbigt … men vafan, det är ju lite som att en miljard flugor kan ju inte ha fel, koskit måste smaka bra … så jag beställde en MacBook Pro M1 13″ med 16 GB minne och 2 TB intern disk tillsammans med en Magic Mouse 2, ett Magic Keyboard, Caldigit TS3Plus-docka och en 5 TB mekanisk USB-disk. Jag hade sedan tidigare en Dell 27″-skärm samt en 2 TB mekanisk USB-disk, den sistnämnda tänkte jag använda för lokal backup. Efter några veckor kom alla grejor, flyttade min gamla pc till min frus plats, rensade upp allt under skrivbordet, gömde Caldigitdocka, alla diskar, en extra USB-hubb, bashögtalare, alla kablar och allt annat under skrivbordet, det mesta lite sådär lagom snyggt uppsatt med buntband i skrivbordsramen, och till sist var det riktigt fint så länge man inte lutar sig allt för långt ner och tittar … 😉
Fäller upp locket på MBP:n, kopplar Apple-laddaren och pling, datorn startar. Matar efter hand in lite info om WiFi, mina användaruppgifter, Apple-ID och liknande och allt kommer igång. Sitter och tittar runt lite sådär i största allmänhet och tänker för mig själv, ”det här känns som en Linuxdistribution med ett lite extra genomtänkt GUI” och den där känslan man får när man kommer från Windows-miljön till en Debian eller BSD-version hänger kvar och blir sedan ännu starkare när ett terminalfönster öppnas och ”Bash” (ett standardskal för Unix/Linux) uppenbarar sig … Hmm, men visst, allt fungerar väldigt snyggt och prydligt. Detta gäller då Mac OS-version Big Sur, har för mig att det var 11.2 … Sedan kom 11.2.1 och 11.2.2 i snabb följd. Börjar forska lite och visst, visar sig att Mac OS sedan i princip millenieskiftet baserats på Next/NextStep, ett Unixliknande OS med tillägg från BSD. Utanpå har man sedan utvecklat ett bra grafikorienterat GUI och paketerat allt som ett Mac OS 😉 … Trevligt!
Installerar mitt MS Office via App Store, försökte först via Microsofts hemsida men det gick inte så bra, deras Mac-version stödde tydligen inte den nya M1-processorn, kunde de väl ha skrivit på sin nedladdningssidan men nope, det fick man upptäcka själv. Hoppas bara att inte allt för mycket skräp blev efterlämnat av den misslyckade installationen … I övrigt var det smärtfritt och allt fungerade rakt av, installerade alla min 12 e-postkonton i Outlook och även detta fungerade utan problem. Här började jag också förstå att Apple tänkt ett par steg längre än Microsoft då det gäller säkerhet. Så snart en nyinstallerad applikation försöker accessa lokala diskar är man tvungen att peka ut vad och var den fick skriva och läsa. Först kändes det som om vaf.., skall jag behöva göra det här för varenda applikation men det behövde ju bara göras en gång, om man bara tänkte till före man angav vilka mappar man tillät, och sedan började jag uppskatta just tänket runt säkerhet. Även här går Unix/Linux-tänket igenom och det blir tydligt var man kommer ifrån.
Fortsatte med Adobe-sviten, dessa appar stödde inte M1-processorn direkt och här fick jag frågan om att först installera Rosetta2, Intel-emulatorn, men det var också bara första gången det behövdes. Sedan gick det mesta som på räls …
… vilket näst intill allt annat också gjort. Att komma från Windowsvärlden, där jag befunnit mig sedan mitten av 80-talet, trodde jag skulle bli en stooor utmaning men det blev det aldrig. Den lilla MBP:n har vuxit väldigt i mina ögon och känns redan väldigt hemtam, fläkten har jag bara hört en gång och det var när Adobe Lightroom skulle indexera 80.000+ foton, det gick däremot betydligt snabbare än vad det gjorde på min 2 år gamla värstingmaskin med avsevärt mycket mer minne och teoretiskt mycket snabbare processor. Ganska intressant faktiskt …
Finns det något jag inte gillar då? Mmm, det gör det faktiskt! Tangentbordet och alla förba….. knappkombinationer man måste lära sig, helt otroligt hur man kan gömma tecken man behöver använda då och då, inte minst när man använder terminalfönstret och vill köra lite Unixkommando, till exempel pipe-tecknet ”|”, eller när man vill skriva en ”\” … Tog en del surfande innan det började fungera för mig, muskelminnet från 35ish års harvande i Windows försvinner inte över en natt liksom. Eller att skriva ”@” för den sitter inte heller där muskelminnet har at-tecknet … 😉 … eller tilde-tecknet som jag inte hittat än …
Ja, Apples tänk runt tangentbordet och dess tangentbordskodning kan man nog skriva mycket om i ett eget inlägg, tro mig … men det börjar fungera allt bättre efter en månads användning. Och då menar jag bättre, för bra är det inte än med just tangentbordet …
Vad som däremot fungerar väldigt bra är helheten i Apples ekosystem, allt från EarPods till Macbook till … ja, allt annat hänger ihop väldigt bra. Bara att kunna sms:a eller skicka text via iMessage via datorn är ju oerhört bekvämt och ja, allt hänger ihop väldigt fint.
Jaha, det var första månaden och jag får säkert anledning till att återkomma eller vad tror du?
Ha det!
